Jag insåg igår att jag nu helt har tappat tidsuppfattningen. Vi har varit på Bali i en månad, vilket känns så galet i sig samtidigt som det är svårt att minna sig avresedagen eller känslan av att varje dag behöva bylsa på barnen lager på lager av kläder och overaller, för att i stället gå runt i badkläder och barfota. Jisses, man anpassar sig så snabbt! Jag njuter för fullt, av att gå barfota, med håret yvigt lockigt av luftfuktighet, varje dag kunna yoga och bada i poolen, av lättsamheten och enkelheten som livet här medför. Jag skulle så gärna vilja blogga och uppdatera mer, men i det läget känns det att man är ensam förälder och när jag är klar med nattningarna av båda och hunnit svara på diverse frågor/grejer med bröllopsplaneringen/jobb så slocknar jag fort.
I lördags kom min vän Deniese och sedan dess har vi spenderat en hel del tid med det projekt vi arbetar med. Samt badat, ätit gott och lekt med barnen. Igår eftermiddag tog vi en långpromenad och gick till det glasshak som vi hängt på minst en gång i veckan under månaden som gått- nämligen Mad Pops som gör urgod kulglass på kokosmjölk och kokossocker. Igår delade barnen och jag på smakerna ”jordgubbe/blåbär/hallon” och ”vanilj/kokosnöt med popcorn och salt kolasås”… Herregud så gott!
Imorgon väntar yoga på morgonen, en go sista lunch på Samadi (kokosnöt, grön juice och avokadowrap) och så kommer den fantastiska healer som medverkade på vårt retreat hem till oss för en session med mig. Hon jobbar med att känna av kroppens energifält (chakran) och obalanser i kroppen, ska bli spännande att se vad hon säger! Senare under eftermiddagen dyker min mammas familj och morföräldrar upp för middag med oss då de landade här på Bali nu ikväll. Jag tror vi ska beställa hem mat till vår villa och be dem ta med badkläder, lagom till den vackra solnedgången som spelas upp på himlen.
Det enda som nu känns lite skrajsigt är att Ebba & Deniese ikväll upptäckte att vi har sällskap av en lång svart orm i trädgården… För smal för att vara en kobra men då vi inte vet vad det är för sort och då huset är omringat av mur så är vi extra försiktiga.. Inte minst då hela vår planlösning är öppen och både kök och vardagsrum saknar väggar, utan ligger helt öppet mot poolen och trädgården. Ni som har barn förstår nog oron (små-paniken?). Och ni som inte har barn är nog inte långt ifrån ändå.
Och för en gångs skull somnade barnen sådär tajmat innan vi nådde restaurangen igår kväll, vilket gjorde att jag kunde äta maten ifred (när hände det senast?). För att sedan vakna upp lagom till deras var klar.
댓글