Hihi, ni vet det där härliga jag skrev att vi har att se fram emot? Efter att i flera år ha pratat om att gifta oss på en plats som vi tycker väldigt mycket om så bestämde vi oss äntligen för att göra just det! Och i mars säger vi ja till varandra på en strand på Bali. Varken Simon eller jag är religiösa och känner inte att kyrkan passar oss, men vill gärna fira vår kärlek till varandra ihop med våra närmaste i form av en ceremoni som har stor betydelse för oss. Det känns så fint, rent av magiskt. Och längtan är stor.
I ärlighetens namn trodde jag inte att jag skulle bli en såndär brud, ni vet, som Monica i Friends. En som lägger omåttlig energi på att totalt djupdyka ner i bröllopets alla detaljer, utan snarare tänkte jag mig vara rätt cool i det simpla. Jag hade tydligen lite fel. För sedan vi bestämde oss för att göra verklighet av dagen så har det flyttat in en mental bröllopscoach i mitt huvud. En superstrukturerad elegant kvinna med brittisk dialekt och headset i örat, med sig har hon femton pärmar av prover på olika sorters spets, servetter och klänningstyg. Och i följe har hon tio nätta små assistenter som far omkring däruppe med olika idéer om det ena än det andra. Haha, ungefär så känns det! Hon har till och med fått ett namn. Kate. Och hon är lite sådär typiskt brittiskt bestämd och respektingivande, om än charmig. Men, vi ska kompromissa hon och jag. Det var trots allt rätt spännande att få engagera sig i detaljer om den speciella dagen, man behöver ju inte gå helt fullt bananas för det. Vi vill trots allt att det ska vara litet, personligt och mysigt. Betydelsefull musik, vid havet, sand mellan tårna, blommor i håret, god mat och lättsamt. Det är tanken, åh så fint det ska bli!
Comments