Ibland behöver man verkligen påminna sig själv om hur långt man har kommit på sin resa. Hur mycket man har vunnit och aktivt valt att berika sitt liv med. Och även för att kunna inspirera andra till att det går att förändra sin livsstil och det går att förbättra sitt mående så länge du lever! Idag är en sådan dag, idag vill jag påminna om min egen hälsoresa – på ett ärligt, personligt och förhoppningsvis inspirerande sätt.
På bilderna ovanför ser ni mig, med samma ovärderligt fantastiska kropp på dem båda, ändå så är det så mycket som skiljer dem åt. På den översta misshandlar jag min kropp och mig själv dagligen med samhällets vrickade ideal och krav. Min självkänsla var obefintlig, kvoten med skam och skuld fylld till bristgränsen och… behöver jag ens säg att jag fysiskt mådde skit?
Den understa bilden är tagen för en vecka sedan. Och sedan den första bilden har jag hunnit bli allvarligt sjuk i flera år, läkt naturligt och skapat en kärleksfull relation med mig själv och ett dagligt aktivt val att ta hand om den brillianta kropp jag har fötts med. Kroppsvikten är äntligen bara en siffra (som nu är okänd) och det enda som betyder något är mitt välmående!
Men låt oss gå tillbaka till den första bilden, den är tagen för sex år sedan på en Thailändsk strand. Där står jag och är helt övertygad om att livet ska börja så fort jag nått min målvikt på kroppsvågen. Jag har köpt starka bantningspiller (som enkelt gick att hitta i Thailand..) och kände mig hoppfull om att äntligen få se en förändring. Jag har sedan tolv års ålder varit varse om hur samhället anser att jag bör vara, säga och se ut för att bli omtyckt. Just det har på ett eller annat sätt präglat mig med ångest, prestationskrav, skeva ideal och hemsk inre kroppshets. Och jag har länge kränkt mig själv dagligen för att jag inte får ihop ekvationen att bli smal trots att jag blivit proffs på att räkna kalorier, tvingat mig ut i löpspåret i tid och otid och ständigt tänker på vad jag äter. Just det, att ständigt tänka på mat som dåligt eller bra, att basera sin självbild på huruvidare man har ”karaktär” stark nog att hålla igen eller inte, och att tvinga fram beteenden grundat i ångest eller yttre faktorer som vikt och acceptans – det slaktade min självkänsla och sunda förhållningssätt till mig själv totalt. Den sjuka jakten, laddad med kränkande känslor gentemot mig själv plus ett blodsocker som åkte berg- och dalbana av närings- och fettfattig kost resulterade i ett beteende att stundom hetsäta socker och skräpmat. För att min kropp ville ha snabb energi och lika mycket för att jag ville dämpa mina tunga känslor med sötsaker (som triggar belöningscentret i hjärnan och för stunden får oss att känna oss behagligt glada). Tills känslan snabbt vänder och istället byts ut mot ännu mer ångest, skuld och skam i en jäkla självskadespiral.
Här skulle jag vilja skicka kärlek till dig som på ett eller annat sätt känner igen dig – jag lovar att du kommer lyckas älska dig själv och din kropp, du måste bara påbörja din hälsoresa med rätt fokus och motivation!
Ett halvår efter dagen på den thailändska stranden krashade min kropp totalt, det hade börjar nästan ett år innan med små symptom, men 2012 sa det pang. Med ett evigt fokus på utseende och viktnedgång istället för välmående och mat som näring – i samband med alltför mycket stress (prestationskrav) och kassa sömnvanor slogs mitt immunförsvar sönder och samman. Två grova år följde av ständiga sjukhusbesök, infektioner, inflammationer, bortoperation av det centrala organet sköldkörteln efter en autoimmun sjukdom, utmattningsdepression, mängder av medicinering (det ena läkemedeln var till för att dämpa symptomen på det andra), 22 antibiotika kurer, feldiagnosering av en nervsjukdom som sas skulle sluta med kvävning och ett mående som var, minst sagt, under ytan. Alla dessa läkare som ville så väl, men inte en enda som frågade hur jag åt eller levde…
Vändpunkten blev mitt möte med en alternativ hälsoterapeut, underbara Bodil. Hon fick mig att inse att hur jag aktivt väljer att ta hand om min kropp kommer ligga till grund för hur jag läker, mår och känner. Här någonstans slängde jag keoppsvågen och valde att aktivt göra förändring med fokus på välmående istället för utseende. Det tog inte lång tid från det att jag tog bort socker, gluten och halv/helfabrikat och istället började äta en renare kost (grönsaker, bra fett och protein) som jag kunde sluta ta mina mediciner helt. Enbart levaxin (det preparat jag måste ta då jag inte längre har en sköldkörtel), finns kvar men dosen har jag kunnat minska från 250 mμ till 100 mμ. Med andra ord har jag minskat -60% av dosen bara genom att lägga om min kost till renare mat.
Där började min resa tillbaka till inte bara en frisk – utan en välmående, stark och glad kropp som nu dessutom har burit och fött två barn. Det för oss till den understa bilden, tagen för en vecka sedan. Idag hittar du ingen kroppsvåg i vårt hem, vikten är inte relevant – det enda som räknas är vårt mående. Och det speglar det synsätt, motivation och aktiva strävan jag har idag, där jag och min familj lever med vår hälsa i fokus. För något händer i kroppen när man aktivt börjar ta hand om den, som att när du börjar tillgodose den dess individuella näringsbehov så börjar något vackert och kraftfullt slå ut inom dig.
Vi lever idag i ett skevt samhälle där vi sedan ung ålder är brutalt styrda till att uppfatta oss själva som otillräckliga. Min erfarenhet och tro är att vi aktivt måste programera om oss själva att hitta motivationen till att sträva efter ett inre välmående, snarare än illusionen av yttre perfektion, som nyckeln till ett härligt liv.
Idag unnar jag min kropp mat, motion och umgänge som jag vet ger mig energi och leder till en hållbart hälsosam livsstil. Idag springer jag igen, nästa år planerar jag att springa ett marathon, men aldrig för att jag måste – utan för att jag vet hur mycket bättre jag mår av att röra på mig. Det handlar heller inte om förbud av en viss mat, jag är aldrig förbjuden från att äta exempelvis socker, men jag ser nu ett samband mellan mitt sötsug och önskan om att fly jobbiga känslor och ersätta med effekten det ger i mitt belöningscentra. Och strävar därför medvetet att välja något som får mig att må bättre. Mat ska vara härligt, aldrig handla om skam eller skuld. Men för mig har det också handlat om att medvetet börja programmera om föreställningen om att det måste finnas med socker eller skräpmat i ekvationen av att ”unna sig” eller ”mysa till det”. Jag skapar nya perspektiv och njuter lika mycket av mat (och fika, gud som jag älskar fika och efterrätter!) som tidigare. Skillnaden är att jag har vidgat min värld till bättre alternativ. Jag är fortfarande mänsklig, har såklart fortfarande mina utmaningar (lär ha i olika former livet ut) och jag gillar att ibland äta något bara för att det gott, så som potatischips och glutenfri köpepizza – och då givetvis aldrig med ångest, skam eller skuld. Det sistnämda har jag precis som med allt annat övat på och är en del av ”omprogrameringen”.
Jag tror på att om man väljer att först bli medveten om sin aktuella livsstil så är resan påbörjad. Därefter bestämmer man sig för att skapa en förändring i form av aktiv strävan, nyfiket utforskar vad som känns rätt för en själv, vad man har för individuella behov och söker inspiration och kunskap hos de man ser upp till. Därefter har tålamod och är snäll mot sig själv, sakta men säkert, så kan man ta mig tusan ta sig hur långt som helst! Denna process jobbar jag mycket med under mina retreats, jag brukar säga att jag sår frön i mina deltagares inre under de dagar vi ses och med en förhoppning om att de ska vårda dem ömt och se dem blomma ut. Det är en häftig process!
Ibland kan jag känna sorg över att kombinationen av ätstörning, kroppshets och prestationssjuka (en kombo jag tror de flesta av oss faktiskt bär på i någon grad tack vare detta skeva samhälle) gjorde mig så sjuk. Men rätt snabbt återfinner sig alltid en känsla av att det var exakt så långt jag behövde gå för att hamna där jag är idag. Med en obeskrivligt stark tro på att just detta är mitt kall – att få inspirera och guida andra till välmående. Till ett liv av kärlek inför sig själv, levandes ett liv styrt av drömmar och passion, i en frisk, stark och glad kropp.
Och det vackra är att jag nu, utan minsta aning om vikt, älskar allt som är jag. För det är enklare att genuint älska sig själv när man medvetet börjar bry sig om och ta hand om sig själv i handling. ❤ Du kan också, jag lovar!
コメント