… Och så har vi nått vecka 21 och därmed är 50% bakom oss och 50% framför oss! Wow! Det känns häftigt och ärligt talat rätt overkligt då min hjärna inte har hunnit greppa att vi är så långt in i graviditeten. Jag har ju tidigare nämnt att jag kände dova rörelser i magen rätt tidigt i graviditeten (runt vecka 15) och de har fortsatt kännas rätt… matta. Nu är jag mer medveten i min kropp tack vare yogan och när jag har jämfört med förra graviditeten så kändes de då så tydliga i vecka 20, därför har jag nog ställt in mig på att de borde kännas minst lika tydliga i den veckan nu. För en dryg vecka sedan så var vi på rutinultraljud som visade en aktiv liten bebis som yogade runt därinne. 😉 Allt såg jättebra ut och där fick vi veta att moderkakan ligger i framvägg (alltså ut mot min mage och inte tvärtom som förra gången), vilket också gav mig svaret på varför sparkarna inte känts mer tydliga – moderkakan fungerar ju lite som en stötdämpare. Lättnaden, som alltid, vid ultraljudet när allt såg bra ut var obeskrivlig.
Barnet: Barnet är nu ca 24 cm långt och väger ca 290 g i början av veckan och 360 g vid veckans slut. Sinnesorganen utvecklas i rask takt och smaklökarna på tungan är redan färdiga, wow!
Magen: De senaste veckorna har magens storlek ökat markant. Vanliga byxor känns bara obekväma i midjan och har sedan säkert en månad tillbaka legat nerpackade i lådor medan gravidbyxor har fått ta dess plats – såå skönt! Jag bestämde mig redan tidigt i graviditeten för att jag skulle investera i en mindre gravidgarderob med sköna kläder som jag känner mig snygg i. Done and Done!
Yogan går dock förvånansvärt bra att både själv praktisera och även leda. Jag leder som vanligt två klasser i veckan och har löst ”mag-situationen” genom att exempelvis ersätta min egen kobra/low cobra med upward facing dog (urdvha mukha svanasana) och lägga in andra spännande asanas än de på mage (ibland slänger jag in en ändå och visar då på en van elev). Detta för att det inte känns bra att aktivt ligga på magen. Går hur bra som helst!
Huvudet: Haha man måste bara älska en graviditets humörsvängningar! Eller nej just det, det kanske är dem man inte älskar… 😀 Den senaste veckan har jag kastats mellan två väldigt extrema stadier av total obalans (där min känslighet slår rekord, tröttheten är max och kroppen oigenkännlig) för att sedan helt falla in i en oändlig harmonisk känsla av att allt är precis sådär njutbart perfekt. Jag inser att min kropp som gravid helt enkelt är fullproppad med hormoner som styr alltifrån humör och sinnestämming till känslor och tankar. Och att det faktiskt är okej. Min kropp har fullt upp med att skapa en liten minimänniska och då får den faktiskt lov att inte bete sig som vanligt. Jag tränar regelbundet på att inte förvänta mig att den ska vara fulladdad av energi bara för att jag sover en hel natt och att acceptera att den inte fungerar som vanligt. Att även respektera att relativt små saker som en dålig natts sömn eller en dag med för mycket på schemat faktiskt lämnar lite för lite energi och gör att jag lättare hamnar i obalans.
Veckans fokus: Försöka sova lite mer och inte försöka kvälleffektiv, äta så ren mat som möjligt och börja dagen med en stunds meditation. Stretcha ut kroppen ännu mer i min morgonyoga. Lägga ifrån mig mobilen på hemmaplan.
Comments