Haha, ni vet det jag skrev om att jag skulle go easy med fixarkraven här hemma och göra ”lite enkla sallader” till gästerna idag? Jag glömde visst bort för en stund att allt tar en miljon gånger så lång tid med småbarn i ekvationen. Eller för den delen den lilla detaljen att min zombietrötta amningshjärna i sällskap med vår älskade lilla treåring som nyfiket vill veta precis allt om allt, och just nu försöker slå världsrekord i hur många frågor man kan ställa sina föräldrar under loppet av en dag, inte går så bra ihop när det kommer till logiskt tänkande. Det resulterade i att mina ”små enkla sallader” (dvs quinoasallad med bland annat vattenmelon, grönkål och avokado, en färgglad grönsallad med smarr-vinegrätt, fröknäcke, rödbetshummus och fetaoströra) blev fantastiskt gott men skulle ha räckt till en fjärdedel av gästerna, haha! Så vid 3-snåret insåg jag att mina snabba små sallader inte blev så snabba som jag hade tänkt och dessutom inte i riktigt rätt storlek. Konceptet hade ballat ur. Så jag kapitulerade och vi beställde ett gäng köppizzor som komplement, snacka småbarnsliv deluxe och så jäkla smidigt! Det som hann göras blev dock väldigt gott! Till efterrätt serverade jag en ny brownietårta med hallonpannakotta och en ny brownieröra med dulce de leche (hemmagjord kondenserad ”mjölk”) och hackade jordgubbar. Hur gott som helst och recepten kommer upp här under veckan. Note to self: Förenkla allt som förenklas kan just nu!
Förutom vår knasiga matlagningseftermiddag så hade jag en magiskt fin dag. Simon överraskade med en underbar frukost på sängen. Och till det blev jag bortskämd med fina presenter, kika ner på första bilden så får ni se hans fiffiga inslagning. Om det är något Simon ogillar så är det att slå in paket. Om det är något han brinner för så är det miljö och att spara in resurser. Resultatet blev kökshanddukar och presentsnöre, så himla bra ju!? Så vad var det då i paketen? Ett silverarmband, ett par smidiga hörlurar för löpning och en grej att fästa mobilen på armen under löpning. Och den sista presenten fortsätter i samma tema med inget mindre än… trumvirvel… preliminär anmälning till att springa ett marathonlopp nästa år i oktober. På en drömmig plats rätt många mil hemifrån. Gah, nyp mig i armen! Sista kvällen innan Kristen åkte hem till Florida i maj så bestämde vi oss nämligen för att genomföra denna utmaning ihop nästa år. Jag håller på destinationens namn till i höst då biljetten landar i mina händer. Detta innebär att min vardag nu kommer präglas av löpträning och det pirrar så i mig vid bara tanken. Och självklart ska jag dokumentera och hålla er uppdaterade om resan till att springa drygt 4 mil. 42 kilometer, så galet. Galet häftigt och galet läskigt. Simon alltså, min andra halva och biggest supporter. Han gör mig fortfarande knäsvag.❤
Ikväll kom större delarna av våra familjer och firade och min födelsedag blev så vacker och så fylld av kärlek. Nu väntar en efterlängtad säng och ljudbok! Hoppas ni har haft en underbar helg!
Comments