Alltså på riktigt, tänk att det är jag som skriver just dessa ord: Jag startade söndagsmorgonen med att snöra på mig joggingskorna vid 6.3å och ge mig ut i morgondimman på en 13 kilometers springtur. Och den kändes LJUVLIG. Hur häftigt är inte det? Ni som har följt med min utveckling sedan jag började springa (med andan hårt i halsen och hjärnspökena ytterst närvarande) för 3 månader sedan förstår nog min glädje. Jag har ju haft yogan vid min sida i många år, men har längtat efter och drömt om att höja min kondition till skyarna och göra löpning till en naturlig del av min vardag. Jag ville så gärna slå mig fri från alla mentala hinder, tungt flås och hjärnans tendens att vilja välja den enkla vägen – för att istället skapa en ny vana som verkligen gör gott för kropp och själ. Jag ville bli en sådan person som ”sticker ut och springer en mil innan frukost” som en naturlig grej. Och shit, det är ju exakt där jag är idag!
Skillnaden mellan mina nyfunna löpvanor idag och alla de kilometrar jag sprang i tonåren är att jag nu springer för att må bra och inte gå ner i vikt. Och att jag nu ger min kropp fantastiskt bränsle genom rena råvaror, mängder av grönsaker, bra fett och protein istället för, som då, tomma kolhydrater samt kalori- och fettsnåla halvfabrikat. Och just detta, att välja en bra kost verkar lägga grunden till allt. För nu flyger jag fram. Visst kommer jobbiga stunder, herregud jag är ju människa, men att på tre månader gå från att inte springa alls till att ta 1,3 mil med en kropp som känns energisk är ju helt makalöst!
En sak som jag vill vara noga med att poängtera är att jag är otroligt glad över att jag väntade in min kropp efter graviditeten innan jag började springa ( 9 månader efter jag födde Vivianna). Tyvärr tror jag alltför många stressar på med träningsskorna efter en graviditet utan förstå att kroppen behöver få rejäl återhämtning många månader framöver. Jag önskar verkligen att kunskapen kring just genuin återhämtning efter förlossning breder ut sig.
Hur som helst, en skön start på dagen. Jag hann både lyssna på podden Självklarts avsnitt med Alice Bah Kunke (tips!), lite skön musik och däremellan stängde jag av allt ljud och njöt av tystnaden. I säkert trettio minuter sprang jag under tystnad och fick så himla många sköna idéer kring nästa (drömmiga) retreat. L Ä N G T A R tills jag kan berätta för er, då jag verkligen tror att ni kommer tycka om den hälsoresa jag just nu håller på att planera.
Nu närmar sig klockan 21 och jag sitter ute på balkongen och pluggar. Kan verkligen inte slita mig från all denna härliga kunskap! Kram och sov gott bästa ni.
Väl hemma möttes jag av min hejarklacks-duo!
Kommentare